En del tänkvärda texter.

 Sammanträdaren
Latmasken sammanträder
Han pratar vind och väder
Han hyvlar inga bräder
Han garvar inte läder
Han sömmar inga kläder
Han bygger inga städer
Han hedrar inga fäder
Han sammanträder
                                Alf Henriksson

Människor
Människor kan delas upp i två grupper.
En grupp går före och uträttar något
och en annan grupp människor kommer efter
och kritiserar. 
                                Seneca 4 f Kr - 65 e Kr

Skillnaden
Vara korkad är vanligtvis en ingen plåga.
Det framkallar varken stön eller skri.
Den som däremot känner sin oförmåga
är ett geni.
                                Alf Henriksson

Ge mig gåvan att acceptera
vad som inte kan ändras
mod att förändra
vad som bör ändras
och visdom nog att skilja
det ena från det andra.
                                Franciscus av Assissi

Diskussion
Likt pingpongbollar studsar våra ord över bordet
Du servar hårt och Din forehand slår tillbaka mina åsikter med skruv
Mina returer blir för lama och till slut ger jag upp partiet
inte för att Du övertygar mig
men för ditt sätt att diskutera.
                                Ulla Stampes

Säll är den som har som rättesnöre
att alltid tänka efter före.
                                Tage Danielsson

Den som går vilse finner nya vägar
                                Nils Kjaer

Jag har aldrig i mitt liv lärt mig något av någon som höll med mig.
                                   Dudley Field alone

Konferenser är absolut nödvändiga
om man inte vill ha något gjort
                                   John Kenneth Galbrait

Du är utbytbar och lätt att kassera.

Det första tecknet på att du blivit en del av den falska gemenskapen är när du börjar klä dig i fritidskläder
med företagets logotyp.
Nästa steg är att du börjar säga "vi" när du talar om din arbetsgivare.

                Men vi är inte vi.
                Kommer aldrig att bli.

Du är anställd. Du säljer din arbetskraft för pengar:

Någon starkare bindning finns inte till den  eller de personer som är din arbetsgivare.
De som anställde dig kan vara trevliga, reko och allmänt schyssta, men i slutändan är det lönsamhet som är deras
drivkraft och lojaliteten mot ägarna som står främst bland deras prioriteringar.
Jag tänker på den grafiska formgivare som arbetade på samma tidning i 20 år. När han beslutade sig för att ta ett avgångsvederlag
och fortsätta sin verksamhet på annat håll fick han hämta kristallvasen för lång och trogen tjänst hos vakten i entrén.
Jag minns montören på Ericsson som brukade skryta över kvaliteten på "våra" mobiltelefoner.
I dag är han varslad om uppsägning och har bytt subjekt på företaget.
Han säger numera "dom" om sin arbetsgivare.

Känslan av svek kan vara förlamande när den som tidigare talat om dig som en "resurs" plötsligt börjar tala om
dig som en "kostnadspost".

Men du är utbytbar och kommer också att sägas upp och kasseras så snart som "marknadsläget" kräver det.

Den som tror motsatsen kommer att göra sig själv en stor otjänst.

Numera kan inte ens institutioner som Björne och Loket räkna med livstidskontrakt. Visst är det möjligt att arbetsgivaren
bjuder dig på en eller annan middag, några öl, en lunch eller en konferensresa. Hon eller han kanske säger trevliga saker
på möten och håller tal om "sammanhållning och "team-building".
Det är trevligt, men betyder ingenting när det är dags att skära ned och omstrukturera.
Ordet "medarbetare" borde överhuvudtaget inte få användas av chefer när de talar till personalen.
Ordet signalerar felaktigt att det finns finns någon form av jämlikhet i förhållandet mellan dig och den som anställt dig.
Ett kollektiv består inte av arbetsgivare och de anställda.
Det består av dig och dina arbetskamrater.

En väl avvägd distans till företaget är alltid hälsosamt. Det betyder dock inte att man ska tycka illa om motparten,
fuska eller lata sig på jobbet. Det innebär bara att att du i första hand ska se dig som en individ, och att alltid vara mentalt förberedd på att inga arbetsrelationer varar livet ut i den moderna ekonomin.

Den som redan från början sätter sig själv - och arbetskamraterna - i första rummet kommer att klara uppsägningen bättre än de "medarbetare" som gått på snacket om "lagkänsla" och "gemensam målfokusering".

För vi är inte vi.
Kommer aldrig att bli.

Har tagit ställning för mig själv, för min egen ryggrad
Jag har stått rak fast det blåst snålt kring öronen.
Hakan har jag hållit högt och behållit respekten för mig själv,
för den som är jag är fortfarande intakt och obruten
Har tillåtit mig själv att vara jag,
det kan man aldrig skämmas över